Innan på morgonen så berättade pappa för mig att Zicco har försvunnit, ingen har vellat berätta för mig att han var borta, för de ville inte förstöra min Jul. Rara de är, men såna saker vill man ju faktiskt veta.
Nu har jag lagt upp efterlysningar lite här och där jag kunnat komma på och jätte många har skickat vidare dem till alla de känner.
Iofs så var det förra veckan som han försvann, men man kan ju alltid hoppas på att nån snäll sate har plockat in honom, och inte nån idiot.
Sen så hittade de ju Samsam på spåret flera timmar senare, så det kan ju faktiskt vara så illa att han undra vart fan Zicco tagit vägen. FAN!
Men det är tur att folk alltid lär sig av sina misstag.
Därför blev det inget lek med Zicco denna gången.. Jag är ledsen, Mats med tror jag, men han säger ju inte så mycket. Zicco har ju vart hans lilla vapendragare och högra hand... Den där hunden har vart så mycket bekymmer för honom och för mig. För till att börja med, sen blev han bara hans problem. Men så charmig han är/var så har det vägt upp allt. Håll tummarna för att han återfinns, på ett eller annat sätt.
Jag har bara legat i sängen idag medan mamma och pappa har promenerat med hundarna, de fick ju trots allt bra rundor och mycket bus igår. Så mitt samvete mår inte så dåligt. Men jag hatar att vara sjuk. det är ju så mycket jag vill göra, så många jag vill hinna träffa och skolarbete som ska göras framförallt. Och det borde ju inte vara något problem när jag ändå ligger i sängen, men jo. Allt känns som att det är det jobbigaste i världen. Men snart så ska jag fan ta tag i det!! Snart!!
Kanske inatt när jag inte kan sova för att jag har sovit halva dagen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar