Om man saknar någon och känner behov av att prata och vara med den, vad är det för grej liksom? Sakna och längta. Människan får en att slappna av och må bra. Jobbigt som fan tycker jag iaf. Jag vill ju vara independent, på min höjd kan jag tänka mig kunna sakna min familj, mina vänner eller min hundar. Men nån annan än dem? Wtf liksom.

Bästa dagen...

Eller inte. Stress promenad på morgonen, iväg för att få behandling för min trasiga stackars kropp. Tillbaka hemma så var alla djuren så lugna, så jag la mig och sov en stund (!) med dem. Vaknade vid halv två (!) och klockan var typ 11 när jag somnade. Ut igen. Mysig promenad, inga problem alls. Släppte hundarna i hagen som jag brukar. Men på vägen upp fick Texas spel och stack efter 2 J-R terriers som var lååååångt ifrån oss. Har aldrig hänt förut. Kaos. Stella stannade när jag sa åt henne, gjorde inget väsen av sig alls. Meja däremot. Hon skällde värre än något jag vart med om. Efter att ha bett dem om ursäkt 10.000 ggr ungefär, och inte fått nån utskällning av ägarna (men av hundarna) Så knatade vi vidare. Meja uppe i varv till tusen, och ja, det var mitt fel. Dumt att man inte kan vara coolare i såna situationer. Gick lite fram och tillbaka där allt hänt, tills hon släppte det. När vi väl var på väg hem, så mötte vi en golden som fick sig en avhyvling av Meja, trots att de andra var lugna som filbunkar. Ja, vad ska man säga...? Spökåldern, here we come!? Väldigt okontaktbar resten av dagen. Meja alltså, jag har svarat i telefonen varje gång det ringt, utom när det var försäljare.. Sen har det vart mycket mutter och skäll här inne. Stella är bara snäll och ser ut att tycka synd om matte. Hon har till och med lagt sig bredvid mig med huvudet i mitt knä när jag vart när att tappa fattningen. Hon vet väl att det inte är värt det. Hon har vart med om det förr... Behöver nog inte säga mer än "Zicco" man hör ju på namnet... Men nu är alla lugna (ta i trä) Och jag har tagit mig en liten kvällsöl. Nu ska det bli lite serie tittande...

Tänker alldeles för mycket, på saker jag inte borde, när jag egentligen bara borde sova. Men det går ju inte!! Ska upp senast 8 imorgon och har tid för behandling vid 9. Känns inte som att jag kommer hinna gå ut med hundar och allt innan, men de får väl nöja sug med en liten runda. Det är ju trots allt lite tack vare dem som min kropp måste knådas lite. Nu gör jag ett nytt försök med sovandes. Provar att bygga mitt fort av kuddar så blir det nog bra :-)

Känslor

Sånt där tjafs, vad är det bra för? Alla runt omkring mig skaffar barn, medan jag är nöjd med det jag har. Jag vill först bli vuxen själv. Kanske kan se det som att jag övar på hundarna. Och så är jag livrädd för att bli en dålig morsa. Jag har gjort bra och dåliga val i mitt liv, de flesta, även fast de sett ut att ha varit dåliga har jag kunnat vända till nåt bra för det mesta. Och det är jag stolt över. Det jag är mindre nöjd över i mitt liv är att jag aldrig verkar kunna hitta en man att dela det med. Jag har väl för höga krav eller nåt. Men när jag väl blirkär, då passar det inte in. Då vill det inte funka, eller så är jag inte rätt för honom. Samtidigt är jag ju sjukt nöjd med det liv jag har, bortsett från att jag helst av allt vill jobba med djur och då kanske framförallt med hundar. Men det ordnar sig nog så småningom. En dag ska väl några pusselbitar falla på plats.

Alltså.

Min lilla raring! Hon går verkligen från klarhet till klarhet. Funderar verkligen på att börja träna in preparatsök med henne så vi kan ha nåt annat än lydnad att träna nu på vintern. Bara att köpa in lite puckar då och börja klicka in... Annars så kör vi 1-2 små pass per dag där vi tränar lite "gå fot" "sitt stanna kvar" och "inkallning". Känns som det viktigaste just nu. Måste försöka få in stanna och stå också om jag ska börja ställa ut henne till våren... jag känner mig mest ganska krasslig för det mesta, men tror mer det beror på att jag inte trivs så himla bra på jobbet just nu.

Igår kväll skulle vi bara ut på en liten kvällspromenad, men det slutade med ett träningspass för Meja och lite småträning för de andra 2. Tänk vilka duktiga och fina hundar jag har. Jag är så lyckligt lottad!!

Världens sämsta

Ag Vaknade till runt 8 eller nåt, vad vet jag.... Meja hade tuggat sönder några av sina leksaker, lite mer än hon gjort innan. Så klockan kanske var mer än 8. Så jag tog ut henne för att kissa, gav alla hundarna mat och funderade på att koka kaffe åt mig, men tänkte "äsch, jag lägger mig på sängen en liiiten stund till". Den lilla stunden blev en lång stund, så det var ju bara att dra på mig kläderna när jag vaknade och stonka ut med 3 smått galna hundar. Då var jag glad att de vuxna hundarna är sjusovare. Massa lek i snön iaf. Sen var det slappa en stund till och jag. Sfick äntligen i mig det där välbehövliga kaffet. Stressa ut m hundarna efter ett tag igen för att sen dra till jobbet. Idag fick alla hundarna vara kvar hemma, eftersom det var sånedrans kallt, så jag ville inte ha nån av dem i bilen. Hemma igen på kvällen så insåg jag att det dåliga samvetet jag hade för att de fick va hemma lite för länge var lite obefogat, eftersom alla 3 visst hade sovit sen jag lämnade dem. Glada var de iaf. Stressa ut igen, när jag kom till parkeringen så ser jag 2 lösspringande hundar. Panik, alla hundarna ville ju efter dem,r kanske av olika anledningar, men ändå. Släpar med dem tillbaka mot porten ifall de andra hundarna skulle få för sig att komma mot oss så kunde jag ju iaf slänga in mina där. Hör hur en ägare visslar och ropar och ser hundarna fara fram helt lyckliga åt andra hållet. Kul. Till slut, efter vad som kändes som en halvtimme så sprang de tillbaka mot husse, som inte verkade göra nån ansträngning att försöka få in dem, varpå jag blir en sur hundtant som ropar åt honom att ta fast hundarna. Det dröjer en stund. När han väl gjort det så kom jag av mig helt i vart jag tänkt gå ned mina, och jag vågade ju heller inte släppa mina någonstans, ifall de skulle få för sig att dra. Det skulle ju kunnat bli pinsamt tänkte jag. Så ut och in. Hundarna fick mat och vila och jag kunde pyssla lite under tiden. Ja, inte för att de vilade sig. De betedde sig som att det var de som vart ifrån varann i flera timmar å rullade runt i hela lägenheten. Tillslut tröttnade jag på det och gick ut med dem så de kunde få röja lite utan att jag skulle stöta på den andra hundmänniskan. Meja fick träna lite inkallning och fotgående oxå. Duktiga flicka. De andra var rätt nöjda som det var. Stella blev dock lite sugen på att träna också. Inne igen så ville jag fortsätta pyssla, hundarna fick varsitt ben, men efter en stund så kom både Meja och Stella och tyckte att det var dags för sängen. Då fick Meja öva på att ligga still i köket. Många gånger var det jag fick visa henne innan hon till slut la sig att sova. När hon efter ett tag vakna till så fick hon då gå vart hon ville. Då kunde hon gå och lägga sig utan att trakassera Texas. Men jag fick en del fina saker gjorde ochMeja fick öva passivitet så jag kanske inte är så sämst ändå. Och det gick bra på jobbet för första gången på länge. Nu fick jag en liten annan bild av dagen när jag skrev ned det vad bra. Jag kanske inte är världens bästa, men nu känner jag mig iaf bättre :-) Men juste. En dålig sak. Jag tror jag fått nån inflammation i hälsenan eller nåt. Men annars så...