Jag känner mig lite ensam och börjar längta efter kärlek. Det är typ 2, snart 3 år sedan jag hade ett förhållande sist och det börjar kännas tomt. Jag har inte råd att köpa en till hund för att fylla tomrummet, jag behöver mänsklig kärlek från en människa. Och jag gillar inte att leta, jag vill inte leta och jag tänker inte leta. Kärleken ska bara dyka upp, när man minst anar det.
Jag är väldigt glad att jag har hundarna att mysa med, men det behövs något mer. Någon som också kan berätta för mig hur älskad jag är?
Jag känner mig patetisk för att jag känner på det här sättet, men det behöver jag väl inte göra? Alla strävar väl på ett eller annat sätt efter att bli älskad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar