Alltså allvarligt... hela dagen, kvällen å hela natten så har jag bölat till och från konstant. Dels över hur lycklig jag är, dels över alla mina vänner och vänners vänner som tar sitt liv, dels över hur jobbigt jag har det, dels över vart vägen och livet är på väg.
Dels över allt som hänt i mitt liv, dels över mina döda släktingar, dels över mina vänner, dels över hur underbart jag har det.
Dels över hur mycket jag saknar mina vänner i Umeå, dels över hur jobbigt jag tycker det är att vara hemma och vara lycklig när det finns så mycket olycka runt om mig.
Jag saknar, jag längtar och det finns många som jag bara vill ha hos mig nu, här och hela tiden! Kärlek till alla jag älskar och till alla som förtjänar det.
Låt det vara nog nu.
Nästa som sårar nån eller gör nåt mot nån ska ha guds vrede över sig (inte för att gud brukar lyda mig, men all annan vrede... och vill den ha vrede då skickar jag då lycka på den jäveln...)
Jag orkar inte mer vill inte mer.
Jag vill bara att alla ska vara nöjda och glada med detde har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar