Känslor

Sånt där tjafs, vad är det bra för? Alla runt omkring mig skaffar barn, medan jag är nöjd med det jag har. Jag vill först bli vuxen själv. Kanske kan se det som att jag övar på hundarna. Och så är jag livrädd för att bli en dålig morsa. Jag har gjort bra och dåliga val i mitt liv, de flesta, även fast de sett ut att ha varit dåliga har jag kunnat vända till nåt bra för det mesta. Och det är jag stolt över. Det jag är mindre nöjd över i mitt liv är att jag aldrig verkar kunna hitta en man att dela det med. Jag har väl för höga krav eller nåt. Men när jag väl blirkär, då passar det inte in. Då vill det inte funka, eller så är jag inte rätt för honom. Samtidigt är jag ju sjukt nöjd med det liv jag har, bortsett från att jag helst av allt vill jobba med djur och då kanske framförallt med hundar. Men det ordnar sig nog så småningom. En dag ska väl några pusselbitar falla på plats.