Bästa dagen...

Eller inte. Stress promenad på morgonen, iväg för att få behandling för min trasiga stackars kropp. Tillbaka hemma så var alla djuren så lugna, så jag la mig och sov en stund (!) med dem. Vaknade vid halv två (!) och klockan var typ 11 när jag somnade. Ut igen. Mysig promenad, inga problem alls. Släppte hundarna i hagen som jag brukar. Men på vägen upp fick Texas spel och stack efter 2 J-R terriers som var lååååångt ifrån oss. Har aldrig hänt förut. Kaos. Stella stannade när jag sa åt henne, gjorde inget väsen av sig alls. Meja däremot. Hon skällde värre än något jag vart med om. Efter att ha bett dem om ursäkt 10.000 ggr ungefär, och inte fått nån utskällning av ägarna (men av hundarna) Så knatade vi vidare. Meja uppe i varv till tusen, och ja, det var mitt fel. Dumt att man inte kan vara coolare i såna situationer. Gick lite fram och tillbaka där allt hänt, tills hon släppte det. När vi väl var på väg hem, så mötte vi en golden som fick sig en avhyvling av Meja, trots att de andra var lugna som filbunkar. Ja, vad ska man säga...? Spökåldern, here we come!? Väldigt okontaktbar resten av dagen. Meja alltså, jag har svarat i telefonen varje gång det ringt, utom när det var försäljare.. Sen har det vart mycket mutter och skäll här inne. Stella är bara snäll och ser ut att tycka synd om matte. Hon har till och med lagt sig bredvid mig med huvudet i mitt knä när jag vart när att tappa fattningen. Hon vet väl att det inte är värt det. Hon har vart med om det förr... Behöver nog inte säga mer än "Zicco" man hör ju på namnet... Men nu är alla lugna (ta i trä) Och jag har tagit mig en liten kvällsöl. Nu ska det bli lite serie tittande...