men jag gör mitt bästa för att inte deppa ihop. Jag ska ju trots allt börja plugga i höst. Jag är en av många som går vidare i livet och gör något av sin dröm, eller är jag en av få?
Jag tänker iaf suga ut det sista och bästa av min semester. Middag och mys på uteservering med min kära syster, och kan jag säga våra vänner?? Sofie hänger vi ju nästan lika mycket med båda två nuförtiden...
Tanken var Reagge festival i Nyköping, men vi bangade det, det blir mys ist för flumm :-) Jag skall vara nykter ännu en kväll. Man känner ju hur plånboken inte blir lika tom, tack vare att man inte krökar varje helg.
Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag har bränt på sånt... men äsch. Man lever ju bara en gång, men för det vill jag inte vara full varenda sekund som jag är ledig.
Jag tänker ofta på hur man ska, eller borde, eller verkligen värderar saker och ting; prylar, sina vänner, sin familj, sina djur, sitt liv... Tar man allt kanske lite för mycket för givet. Jag tycker inte att jag gör det, men jag känner att en del andra kanske gör det. Man ska fan tänka på vad man har innan man förlorat det, för det är först när det försvunnit som man saknar det.
Tror nog att det kan vara grymt bra för mig att bo borta ett tag, då kan jag ju verkligen omvärdera. Jag älskar verkligen min familj, och jag vet att de älskar mig med. Det har jag verkligen fått se i sommar. De alla är en stor del utav mitt hjärta.
Men mina vänner då? Vilka betyder mer för mig, och vilka lite mindre? Vilka betyder jag något för, eller mycket för?
Jag är verkligen inte en människa som har massor utav vänner, snarare tvärtom, jag har väldigt få. Sen att jag har en stor släkt, och umgås mycket med dem som om de vore mina bästa vänner... ja, jag vet inte.
De få bra vänner jag har, de värderar jag högt! Jag älskar dem som min familj! Dock kommer alltidalltidalltid familjen i första hand, men ibland måste man ju kompromissa.
Jag vet inte vart jag vill komma med allt detta, det är bara rätt mycket tankar just nu. men jag tror iaf att jag kommer märka vilka jag bryr mig mest om, vilka som bryr sig mycket om mig, och tycker mycket om mig.
Finns ju också såna små änglar, som man knappt visste fanns, eller att de tyckte om en, och brydde sig. Men så kommer det fram att de tänker på en och verkligen gillar en... Sådär lite i smyg... Är det creepy, eller är det bara fint och blygt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar